Svensk ordbok 2009, webbversion
ha`sa sig
verb hasade hasat
has·ar●ofta med partikel, särsk.fram, ner
hasa
han kunde inte gå utan fick hasa sig fram på golvethon hasade sig ner för släntenhasa sig (fram/ner) (ngnstans)sedan 1807Subst.:vbid1-884346hasande,
vbid2-884346hasning