Svensk ordbok 2009, webbversion

ha`sa sig verb hasade hasat has·ar●ofta med partikel, särsk.fram, ner hasa han kunde inte gå utan fick hasa sig fram på golvethon hasade sig ner för släntenhasa sig (fram/ner) (ngnstans)sedan 1807Subst.:vbid1-884346hasande, vbid2-884346hasning